De hästar som lärt mig mest
Alla hästar som jag ridit har lärt mig något eller de flesta har det iallafall. De har kanske inte lärt mig något som varit bra för stunden men de har lärt mig något som gjort mig till den ryttare jag är idag.
Herman: Det finns nog ingen i hela stallet som inte flugit av den ponnyn, på honom tog jag mig från p1-p4 på ett år red honom ett halvår fyra gånger i veckan och tog hand om honom de dagarn också. Innan det red jag en-två gånger i veckan jag lärde mig att ta hand om en häst och att ramla av, att det inte var läskit med hästar som bockar, spackar bakut med mera. Vet inte ens hur måpnga gånger jag ramlade av men över hundra måste det varit, ibland landade jag illa ibland inte.
Pegasus: Min lilla charmknutte, på den tiden (tre år sen ) var jag en hoppryttare som från början var jättehopp rädd. Peg var den första ponny jag tävlade lokalt och den första jag vågade hoppa allt på. På pegasus lärde jag mig hoppning i största allmänhet, sen lärde jag mig att hinder stöd och bomar gör ont när man landar på dem. Fick också lära mig att hästar inte bara står på frambenen när de busar/inte vill göra som du vill, utan vissa står på bakbenen och gör kängru hopp. Tog oss från hopp rädd ryttare till krongliga lb banor.
Frida: Jag lärde mig att rida på riktigt inte bara skena runt utan kunna ha en lite för stor och stark ponny på plats. På tävlingar gick det inte alltid bra men jag fick bita ihop (det gick nog inte alltid men jag försökte). Jag tror inte att hade kunnat rida på sessan om jag inte haft frida, jag red på lokal nivå med få gokända lc-lb men jag fick i alla fall tävla lite och jag lärde mig dressyr, träning och så vidare.
Sessan: Sessan är den ponnyn som lärt mig mest både på häst ryggen och på marken. Jag har lärt mig att rida ifrån problem och tygla mitt humör. Hon har tagit mig från lokal lb till att jag nu ska starta min första nationella dressyr tävling. Även om det ibland trasslar och vi är lite överallt så litar jag till tusen på den är underbara men speciella ponny. Men jag skulle aldrig klarat att rida henne om jag inte ridit på ovanstånde ponnysar, så jag är mycket tacksam för att jag fått den chansen. Jag tror att jag och Sessan har en heldel kvar att lära av varandra.
På vägen och efter hoppas jag att jag kan lära någon annan något samtidigt, inte bara personer utan hästar också.
